Skulle min mamma dö???

Den 24 augusti 2004 dagen vi sent ska glömma.

Far, jag och Linda är på inköpsresa i Linköping.
Sara är hemma med mamma som drabbas av en otrolig huvudvärk.
Hon går och lägger sig, vid 7 morgonen efter ger hon upp när hon börjar att spy.

Pappa får ett samtal där vi är han säger
"Prata så jag förstår", så blir han vit i ansiktet
Linda bryter ihop och börjar gråta... är det mamma... är det mamma......skriker hon.

KAOS

Vi kastar oss ur lokalen in i bilen med tillhörande släpvagn.
Mamma var på väg till Akademiska i Uppsala.
Linda somnar i bilen efter att hon tagit några tabletter.

Frågorna snurrar i huvudet.
Vad är en hjärnblödning?
Är det farligt?
Dör man av det?
Ska mamma dö?
KOmmer hon klara sig?

Resan till Uppsala tog väldigt lååång tid.

Vi kommer upp till hennes sal.
Hon är svag.
Vad ska hända?
När?
Kommer hon överleva?

Jag hade svårt att prata med henne.... vart det sista gången jag skulle få prata med min mamma?
KOMMER HON DÖÖÖÖ?
Jag var så rädd så rädd så rädd.

Undersökningar gjordes.
Operation beslutades.
Öppna hennes skalle och gå in och laga.

Pappa hade på den tiden butik i Edsbyn. Vem skulle sköta den?
Pappa måste ju stanna med mamma.

Linda och jag åker hem.
Jag arbetar i butiken dagen efter.
Så här i efterhand förstår jag inte att jag klarade av det.
Där låg min mamma på operationebordet med osäker utgång och jag var tvungen
att jobba på Edsbyns Tobak.
Men för i HELvETE.
När jag sen ringer till min pappa... vad kommer han säga?

Klara hon sig?
Är hon död?
Är hon lam?
Kan hon prata?

Varje gång telefonen ringde på Tobaken hoppade jag till.
Var det nu någon skulle berätta att min mamma är dö att hon dog under operation?

Så kom DET telefonsamtalet.
Jag vet så väl att jag hade en kund. Jag sa "Jag måste svara min mamma ligger och opererar hjärnblödning"
Svara du sa han, som var turist jag kände inte igen honom.
Det var en mycket trött pappa som sa att operationen var lyckad. Mamma hade klarat den.
nu väntade TVÅ dygn med observation på LIVA.
Jag berättade för turisten att de hade klarat operationen.
Han sa helt lugnt att han vet exakt vad jag går igenom för hans mor hade gjort samma resa för inte så länge sen.

Åke ner till Uppsala dagen efter.
Min annars så starka mamma låg där som ett litet kolli.
Tårarna sprutade och jag var ett vrak.
Doktorn berättade att nu var det bara att vänta för att se hur hon skulle klara av detta.

Min mamma klarade den här resan.
Min mamma lever.
Jag älskar min mamma.
Hon är den starkaste personen jag känner.

Den första tiden klarade hon att kliva upp klä på dig och borsta tänderna. Det var allt.

Igår var hon på Surströmmingsskivan i Alfta.

I morgon är hon på återbesök i Uppsala för att se om "lagningarna" på henns ådror i hjärnan ser bra ut.
Må Gud låta dom se bra ut.


<3 Mamma jag älskar dig<3