Hammarby tog guld och jag grät!

SM-final i bandy, snön VRÄKER ner.

Jag åker med ett härligt team som verkligen

tror på mig och mina bilder.

Jag är nervös.

Matchen ska spelas 3 x 30.

Min kamera packar ihop efter de första 30!!!?!!!

Min reservkamera packar ihop direkt efter!!!!

Panik!!!

Frågar 3 fotografer om de kan tänkas veta vad som hänt.

Vad ska jag göra!??

Har någon en kamera över?

Inte nu inte nu inte nu.... jag har ju fått ett förtroende att fotografera

Ringa chef och meddela, det blir inga bilder från mig.

Släpar mig sakta genom det ymniga snövädret från den bortre långsidan

Framför HIF klacken som galet skriket för att

hejja på sina grönvita iskrigare.

Den blöta snön piskar i mitt ansikte, fingrar som domnat bort.

Nån slänger ur sig nått spydigt.

Jag släpar mig in i presstältet.

Sjunker ner på en stol och tårarna bränner bakom mina slutna ögon.

Det var ju idag jag skulle bevisa att jag duger.

Det var ju idag jag hade min chans.

Det var ju nyss....

Nu är det över.

Tillbaka på ruta noll, utan kameror.

Måndagen har jag sovit bort. Känner mig som en klubbad säl.

Värdelös.