Fotograf Marias Of Sweden

lördag 28 mars 2015



Nomineringen:
Maria har med sitt otroliga engagemang varit med och skapat Bissenbrainwalk​ i sociala medier och på det viset bidragit till att sprida budskapet på ett fantastiskt sätt.
Maria ligger dessutom bakom Bissenbrainwalk i Edsbyn som drar massor med 
människor varje år i den lilla Byn med det stora hjärtat. 
Maria har varit ett stort stöd till Bissen Larsson under uppbyggnadsfasen av 
BissenBrainwalk - och är dessutom våran "hovfotograf". 
Tillsammans kan vi göra skillnad och rädda liv.
Guldsteget 2011.


Jag är så otroligt stolt och glad och upprymd.
Går när det skulle delas ut pris hade jag inte den bleeeekaste aning att jag skulle få ett.
När motiveringen till pristagaren började läsas upp blev förvirringen total.
Skulle JAG ha ett pris?
Tungan svälde upp i munnen och jag kände att benen bär mig nog inte upp på scen.
Jag stod och var redo att fotografera pristagaren vid väggen ju.
Totalt överrumplad, chockad, rädd och blyg i en mischmas sa jag inte ett vettigt ord där på sen.
I efterhand så säger Linda E Nilsson​ att jag i alla fall hade frågat om någon fotograferade det här ögonblicket. Smart, det låter som jag ändå.
Jag vill ta tillfället i akt här på Facebook och ha mitt lilla tacktal ändå.

Allt började med några meningar om en påse ostkrokar på Instagram.
Så började jag och Bissen Larsson​ prata med varandra.
Han berättade om sin story och jag frågade om han hade en Facebook-sida så alla kunde få vara med och följa honom.
Det hade han inte, så jag startade helt enkelt en för att på det mest lätta och effektiva sätt sprida budskapet om Bissenbrainwalk​ och forskningen kring hjärnans alla sjukdomar.
Mitt engagemang är så starkt eftersom min mamma Gunilla Frid Nilsson​ är en fantastiks person och överlevare av hjärnblödning.
Bissenbrainwalk har tagit stoooooooooora kliv sen ostkroksmeningarna på Instagram och jag är så stolt och glad att få vara med på den här resan.

TUSEN TUSEN TUSEN TUUUUUUSEN TACK ALLA som genom åren gått promenaden, skänkt pengar, givit av sin tid och på andra sätt bidragit att galan ikväll kunde dela ut 500.000 kr till forskningen!!!
Tack LINDA NILSSON min bästa mellansyster!!!! Du är en fantastisk person och delar det här priset med mig <3 nbsp="" p="">
Jag är så STOLT att jag spricker snart!
Tack att jag får vara eran vän Emma Strandell Larsson​ och Mattias Bissen Larsson. Ni är starkast i världen!

torsdag 26 mars 2015

I mören smäller det! Galan!!
Jag fotograferar så mycket jag kan åt Bissen och hans Brainwalk.
En dag skulle jag ta en ny profilbild till fejjan, åt mig själv, och hade världen fulaste tröja på mig.
Ofta har jag just det. Fula tröjor.
 Köper aldrig kläder, det är tråkigt.
I alla fall, jag tänkte att jag drar ner tröjan så den inte syns.
Visst, det blir hud med på bilden i min värld är det inte farligt. Det är snyggt rent av.
Skitsamma, jag tar bilden, byter bort min gamla profilbild. Vi bestämmer i samma veva att ha den på våran BissenBrainwalk-sida på Facebook också i marknadsföringssyfte.
Uppmanar alla att byta sina profilbilder på fejjan till en med BissenBrainwalkmössa.

Vad händer tror ni?
Jo det blir reaktion typ:
"Sälja grej med naken (?) tjej, väx upp för fan!"
Försökte svara snällt och vänligt att vi gör det för att få in pengar till forskningen och att all fokus ligger på mössan.
För döva öron såklart.

Då kontrar vi! Jag ringer Joel som ställer upp - samma bild.
Han är också "naken". 
Vi kallar Joel för George C ibland när vi är på det humöret. Han e stilig, Joel alltså, inte George C.




Det kom ett sms
"Haru äte eller skaru??????"
å ett sms till:
"Haru äte eller skaru??????"
å ett till:
"Haru äte eller skaru??????"
å ett till:
"Haru äte eller skaru??????"
å ett till....
"Haru äte eller skaru??????"
å ett till..........
"Haru äte eller skaru??????"

På nöra sian luren var Ingesson som tyckte jag skulle haka på han å Christer på "nya" pizzerian.
Tänk va spännande, en ny pizzeria i Edsbyn. Wooop woooop. 


Jag laddar för gala.
BissenBrainwalkgala i Köping.
Igår hängde jag fram klänningen, en vintageklänning. Brun och vit. Lång.
Den provades och jag kände mig fin.
Det är viktigt att känna sig fin och våga säga det till sig själv. 


onsdag 25 mars 2015

Den har sovit i 3 år.... bloggen min.
Är det dags för den att vakna?

Jag läser två bloggar, Åkes och Ulfs.
Två "gubbar" runt 60 som skriver om livet.
Föresten, en är över 65 och den andra har inte ens fyllt 60.
Det klassas väl ändå som gubbe? Inte?
Det hade de gjort om jag var 5 år.
Nu är jag inte det, å gubbarna är väl egentligen män å inget annat.

I alla fall fick jag ett sug av att skriva.
Mest kanske för att lägga på mig ännu ett socialt medie som jag ska 
stressa över att inte hinna med. 
Råkade klicka på statistiken på bloggen och inser att trots dess 
icke-aktivitet på 3 år har dagliga besök.
Ibland så många som 11 stycken. Hurra!
Jag har fått det förklarat för mig att det är "robotar" som kikar runt.
Fast jag hoppas väl som alla andra att det är en hemlig beundrare som kommer
med besked om "Ett halvt kungarike och lyckliga-i-alla-sina-dagar"-grej.
Eller kanske en Nikon D4.