Fotograf Marias Of Sweden

onsdag 29 april 2015

Jag KAN inte ljuga.
Sitter på flygplanet och köper dricka till mina barn.
Jag får tillbaka växel, en hundring för mycket.
Flygvärdinnan går vidare.
Jag måste ropa på henne och ge henne slanten tillbaka.
"Skärp dig" säger den elaka Maria. Thomas Cooks tjänar lite bättre än du.
Behåll hundringen.

Jag brottas med mitt samvete i flera flera minuter.
Tills flygvärdinnan kommer för att samla in skräp och vi behöver mera vatten.
"Här är en hundring som jag fick för mycket av dig nyss!"

Hon skiner upp och tackar för att jag är en sån ärlig människa och ger mig vattnet
jag var på väg att köpa.
Mitt samvete känns så mycket bättre.

Idag fick jag tillbaka. Karma.

Jag är sämst på att pruta och betalar de dom begär.
Skulle köpa en keps till Märta.
Frågar vad den kostar och de säger 170 kr.
Jag orkar inte/kan inte pruta och halar upp slanten.
Tackar för mig och går.

Efter att jag talat med en drös trevlig turkar på vägen är jag äntligen på väg hem till hotellet.
Då kommer 1 turkisk man rusande efter mig.
"Miss Miss...... where are you going?"
Eftersom jag talat med honom tidigare stannar jag till och berättar att jag ska till mitt hotell.

Han pekar på dottern's keps och frågar hur mycket jag betalat?
50 turkiska lira svarar jag och jag vet att jag är lurad. För det är för dyrt. (x 3 för SEK)
"Follow me miss" säger han.
Klart jag gör det, han har säkert bättre kepsar tänker jag.
Vi möter upp 2 nya turkiska män.
Den ena av de langar fram 35 turkiska lira.
Den kostade inte 50 lira utan 15.
Och de bemödar sig att leta rätt på mig och lämna tillbaka växel.
Service!
OCH Karma!!
Jag gillar Turkiet och dess invånare!








tisdag 28 april 2015

Charter med All Inclusive, ensam med barnen.
Det innebär att jag varje kväll har tid för mig själv.
Idag fick barnen vara uppe till 21:00, vilket jag säkert får sota för i morgon.

Snart har jag fått kläm på hur jag bör gå tillväga här nere för att vi bäst ska hålla sams.
Räkna med att allt tar dubbelt så lång tid som jag tror.
Förutom måltiderna som går i ett huj.
Jag kan skippa vinet o mingel i baren.
Jag behöver inte pimpa mig alls då vi går och lägger oss innan Teenage-klubben satt igång.

Idag lockade jag ändå håret och tog på mig en fin klänning och massa smink i ansiktet. 
Vi dansade till Lollo och Berine, sen satte vi oss på kuddar på golvet i TV-hörnan 
och kikade på Frost tillsammans med alla andra barn.
Det känns ändå bättre att göra det i "Snygg-för-en-natt-på-klubb-i-stan"-look.

Det fanns Ice Age 1, 2 o 3 också. 
Där har jag ju bara sett 1:an.

Jag har spanat in en par andra mammor som reser ensam med sina barn.


Jag trivs här i Turkiet. 
Stannar ett skuv till.





måndag 27 april 2015

Som egenföretagare de första åren är det inte fett.
Inte någonstans.
Men jag är en snål jävel som inte gör av med en spänn på joll.
Jag unnar mig sällan grejer. Inte kläder, skor, väskor, gymkort eller annat.
Mina skidkläder är från 2003 när jag fortfarande jobbade i Stockholm på SportButik och köpt rabatterat. North Face. Svart jacka och svarta byxor. Håller än, fantastiska kläder.

Vågar inte skriva att jeans jag köpte för 9 år sen fortfarande klassas som "nya" trots hål för mig.
Skor ska vi inte ens tala om.
Jag lägger alla slantar jag gnetar ihop på upplevelser.
I år kommer jag uppleva
Alice Cooper
Paul McCartney
"David Hasselhof, 2 Unlimited, Twenty4Seven, Katrina 'n the Waves, Dr Bombay Rich Aschley, Snap, Samantha Fox m fl"
Ulf Lundell x 5  och Takida som spelar på samma ställe som Ulf vid ett tillfälle.
Måns Zelmerlöw
U2 (som Niklas Wikman så snällt påpekade att jag glömt)

Jag skulle gärna lägga till Roxette, Madonna och Bob Dylan också.
De kommer alla till Sverige.
Grämde mig att jag missade Bryan Adams som va i Sandviken.

För samma pris som ett par justa jeans kostar får jag 2 konserter.
För gardiner till vardagsrummet av kvalité får jag 3 konsertbiljetter.
Det gäller att prioritera och önska sig rätt grejer i födelsedagspresent och julklapp.

Jag kommer aldrig bli speciellt rik på pengar.
Men jag är redan idag rik på upplevelser och minnen.
Det som är det viktigast av allt - det enkla, vardagens små ting

Ja ligger på ett hotellrum på Arlanda.
Våning 12.
Jag har läst utrymningsplanen för brand.
Det gör jag alltid.
Räknar sen kallt med att hjärnan kopplar in
Autopiloten om det händer nått.
Att den tar fram det jag läst för vad jag läst då har jag glömt eller inte förstått.
Jag tror på det sistnämnda.
Har svårt text. Att komma ihåg vad jag läst.
Jag fattar vad jag läser när jag läser det. Oftast.

Våning 12 med fönster mot startbanan.
Det är midnatt å rätt lugnt.
Utanför fönstret gatlyktor, vägar, plan och landningsbanor.

Reser jag mig ur sängen speglas min nakna kropp i fönstet.
Flygplan och en magisk halvmörkblåsvart himmel där bakom.
Jag får en fotografisk ide.
Ser den färdiga bilden framför mig.

Långt skärpedjup.
Rätt dov i färgerna.
Provar att ta bilden.
Har inget stativ för att få kameran på rätt position.
Bilden faller då jag inte vill att det ska synas att det är jag som fotograferar.

Synd, det hade blivit en bra bild.
En sån där bra bild jag inte skulle kunna visa upp.
Jag bor i en by där "alla" känner mig.
Tänk snacket om jag kunde få visa de bilder jag ibland tar.
På mig, på andra.
Det handlar enbart om glädjen till fotografi.
Att skapa något unikt och annorlunda.
Jag är så himla trött på eviga landskapsbilder..... skogar, träd, solnedgångar.

Visst tar jag den typen av bilder också.
Men jag skulle vilja plåta det levande - livet - som vi är.
Ingen cencur.
Människan i vardagen.

Planet lyfter om 7,5 timma.
Jag känner mig inte orolig.
Kroppen bevisar för mig att jag är det.

Jag ska prova å ta den där bilden i alla fall.
På ett lite annat sätt bara.

måndag 20 april 2015

Det här är min by det! Edsbyn!!!!
Tillsammans med min syster Linda E Nilsson och härliga Emma Helmersson så är det här möjligt.
Vi är en tight fin grupp på några personer till som i vårt och torrt sliter för forskningen.
Bissen Brainwalk är stort i Edsbyn.
T A C K ALLA som kom igår.
VI är mållösa!!!!!!
Foto: Marias Of Sweden Fotograf

lördag 18 april 2015

I mören är det Bissen Brainwalk i Edsbyn.
Ja... mören å mören... om 12 timmar sätter vi in slutspurten, då går starten strax.

Det skulle göras en affisch. Jag gjorde den. Med stavfel.
Lite av mitt signum måste jag säga. Stavfelen.
Jag ser dom inte. Trots att jag korrekturläser om å om igen.

Innan de går på tryck så hittar någon annan felen som jag åtgärdar och skickar nytt.
En par gånger upprepas den processen.
På nå mystiskt vis slinker i alla fall den felstavade affischen igenom och den trycks.

Jag får ett vänligt mail det det undras vem i hela friden har gjort affischen.
Signerat Språkfascisten.
Så jag svara vänligt tillbaka att det är jag och att man helt enkelt får leva med mig ändå.
Trots mina brister i stavning.

Jag kallas då Nemesis,  som är straffets och vedergällningens gudinna i grekisk mytologi.
Hon är en hämnande rättvisegudinna, och straffade särskilt människorna för övermod, hybris, gentemot gudarna. Nemesis är hård men rättvis, och ser till alla tings mått.

Nu har jag klurat i en par dagar och är inte helt säker på att det är snällt att bli kallad Nemesis. Skitsamma, jag plågar den stackars Språkfascisten i så mycket. Han gillar inte Ulf Lundell eller kattbilder på Facebook. Jag matar på med bådadera. Så Magnus V, du får helt enkelt fortsätta stå ut!

I morgon går vi för livet! Får vi in 50.000 från Edsbyn i mören!? HOPPAS! 

fredag 17 april 2015

Ursäkta mig Ving. 
Men asså...jag försöker jobba här.
Lägg av och skicka mig information att mitt plan lyfter om 10 dagar.
Jag har fäll annat å gö än å läsa om varma sandstränder, billiga drinkar och en strålande sol ja. 
Tids nog är ja ju där. 9 dagar, 21 timmar, 13 minuter och........DÄ....8 sekunder så landar vi. 
Herre guuu.....hålla på...å hålla på .........stressa mä

Så många gånger jag tittat mig i spegeln de senaste dagarna och ser en sliten kärring.
Vem i hela friden är hon?
Kråksparkar vid ögonvrån är trevliga, de bevisar att jag har massa roligt.
Den blånyanserade färgen på huden under ögonen är, tvärtom, riktigt otrevlig.
Jag har sovit i hopp om att de ska försvinna.
Tröttheten tvingar kvar mig i sängen varje morgon tills jag vet att det blir panik för att hinna i tid
till dagis.
Idag tänkte jag ge igen.
Jag tar fram den stora spackellådan och trollar bort det som icke behagar mig.
Vips så ser jag, istället för en trött sliten morsa, en jänta med pigga ögon som har lust med nya uppdrag.
Bra.
Sen upptäcker jag till min glädje att Badgers Drift är uppdaterad.
Det är vår där nere i Skåne.
Min förr så hemliga rocker berättar och skriver om sina dagar.
Här snöade det igår.
I och för sig så kanske man kan ta hans alla tidigare böcker som typ en blogg.
Ja, så är vi många som gjort och tolkat.
Ibland vill jag flytta från den här byn. Varför väljer vi att bo i Edsbyn, Hälsingland, Sverige, Norden?
Det är ju svinkallt här och tråkigt och mörkt.
Ibland är jag på det där negativa viset.
Det är när jag ser mig själv som en kärring i spegeln i flera veckor.
Vem som helst blir depp av det.


På Facebook skrevs ett inlägg i gruppen Edsbyn-Alfta som jag driver att fastighetsägarna och butiksägare har ett direkt ansvar för hur det ser ut efter Långgatan.


Skribenten som jag gillar stenhårt och är en klok man skriver att:
Delar av Edsbyns "centrum" börjar bli så nedgånget att det knappt är fint på sommaren. Här har kommunen en del att jobba med men även de fastighetsägare med ”kräkframkallande fasader”. 199 likes på det och 40 kommentarer.
Frågan lyfts och många tycker, vilket är bra.


Nu får vi se till att det går från ord till handling.
Min tarm som älskar att vara med och engagera sig skriker skriv skriv skriiiiiiv Maria och kom med förslag på hur vi ska organisera oss.
Hur vi ska ta tag i det här.


Den nya Maria säger: Öpp Öpp Öpp Öpp!!!!! Nu ska du ro iland dina 2 bokprojekt först!!


Sagt och gjort. 

”Se hur hon simmar där i poolen i bikini och bandan” är möjligen fotograferad inom 14 dagar.
Inte av mig… av min son - hon i poolen måste vara jag.
Spielberg, var inte han alltid med någonstans i sina egna filmer?
Det ska jag vara i min bok också.
Bara för att jag kan det. Jag bestämmer.
Jag måste bara hitta en bandana. Svart och vit, då matchar den bikinin.


Solen, vi ses mycket snart.

tisdag 14 april 2015

Det är 18 år och 20 timmar sen. 
Konserten är nog den bästa jag har varit på i hela mitt liv. Också den längsta.

Men det som hände innan, det var så stort. Då. 
Oj oj oj oj... jag var 19 år och hade åkt med mina vänner till Falun.
Vi går in på ett café för att äta lite glass innan vi traskar till Lugnets sporthall.

Vilka kommer in på kafét när vi sitter där om inte hela bandet.
Riktigt starstruk blir jag, även om Ulf inte var med.
När bandet lämnar kafét ser vi att Janne Bark glömmer sin halsduk över stolen.
Här har vi ju vår chans att springa ikapp och lämna tillbaka den.
Få byta några ord och han skulle bli glad, vi skulle säga "Lycka till i kväll vi ses"

Ja, idag kan vi ju följa killarna på Instagram, Facebook, LinkedIn och inte att förglömma 
Ulfs egen blogg. Badgers Drift.
Men 1997 då var ju killarna hemliga rockers som vi inte visste något om och den enda gången jag såg dem var de där timmarna på scen under konsert.

Tog jag tillfället i akt att springa efter Janne med hans halsduk?
Nääeee..
Jag vågade helt enkelt inte.
Ropade istället på en servitris och berättade vad som hänt och bad henne springa efter.
Det gjorde hon såklart och jag såg genom fönstret hur han ler och tackar henne.
Jaja, kanske säger vi hej i sommar. Då står jag där för 50:e gången och lyssnar till fantastisk musik.
Å 51, 52, 53 och 54:e gången också blir det i sommar.

Konserten är som sagt en av de bästa jag någonsin sett. Jag är inte partisk. Inte alls!

söndag 12 april 2015

Lördageftermiddag.
T och jag har just satt oss i soffan för att pusta ut efter 6-årskalas med 13 ungar i huset.
En KRAFTIG smäll hörs utifrån, från hallen, dörren.
Ett hjärtskärande skrik från dottern följer........
Vi har en tuff tjej här hemma som ofta biter ihop när hon gör sig illa.
Jag flyger upp från fåtöljen och rusar ut till hallen. Thomas efter.
Synen som möter mig får mig att tro att jag undrar om jag är vaken eller drömmer!?!

Våran ytterdörr har hakats av från sina 3 (!!!!) gångjärn ligger i trappan ner ut mot gården.
Min dotter skriiiiker och håller sig för huvudet. Jag tar henne i min famn.
VA FAN HAR HÄNT!?!?!?
Hur har dörren nockat vår dotter? (Se bild tagen dagen efter nedan)
Jag håller henne hårt i min famn och säger att allt har gått bra, det är ingen fara.
Vyssar lugnar.... tills jag märker blodet som rinner ner mellan mina fingrar.
Jag ställer mig mot spegeln och ser hela hennes bakhuvud är fullt med blod.

Helvete..... panik. Va fan har hänt?
Ragnar är skärrar, Thomas jobbar för fullt med att lyfta på dörren.
Jag letar förtvivlat efter något att kyla bakhuvudet med i frysen samtidigt som jag har en skrikande tjej i min famn.
En Piggelin duger perfekt. Trycker den emot.
Lassar in hela familjen i bilen och jag kör ner mot Bollnäs - akuten.
Fort.
Ringer 1177 och säger att vi är på väg.

Tankarna snurrar.... HUR KAN EN DÖRR som sitter med 3 gångjärn flyga ner i trappen?????????
Vi frågar Märta vad som hände.
Hon vill inte berätta.
Hon är skärrad, rädd för doktor'n och har ont.
Märket i trappen där dörren landade är inte att leka med.
Vad hade hänt om dörren nockat henne på annat sätt?
Märta har blåmärken i ansiktet i pannan, ryggen är skrapad och full av blåmärken.

Väl inne på akuten känns det inte helt rätt att säga att våran ytterdörr flög av och nocka vår dotter.
Vad är oddsen?
Hur kan det hända?

Jacket är tack och lov "bara" 1,5 cm och Märta är tuff när de limmar ihop henne.
Inte ett ljud eller gråt.
Fantastisk personal, Therese, bjuder på glass innan Doktor Håkan kommer och limmar.
Märta är sitt vanliga sprudlande jag innan vi lämnar Akuten.
Bemötandet och tryggheten vi känner med Therese är fantastisk. Stor eloge till dig.

TACK TACK TACK TACK TACK TACK TACK att Märta klarade sig så fint vill jag skicka ut i universum och hoppas ni hör!
Tankarna "tänk om" ska jag verkligen undvika att tänka.

Bild tagen dagen efter på dörren som lyfte från sina 3 gångjärn och flög ner i trappan som börjar där i högerkanten på bilden.
Thomas har även idag Söndag provat att med kvasten testat hävstångs-tekniken för att få gångjärnen att haka av och kommit fram till att kvastskaftet går av före dörren hakas av.
 Bilden tagen i Bollnäs på Akuten innan det är dags att limma ihop Märta.

Vi älskar dig!






fredag 10 april 2015

När min mamma blev ihop med min pappa för ca 45 år sen så vet jag att de pratade om att vara egen.
Min morfar Valter var just det. Egen. Som företagare alltså.
Mamma växte upp med en far som jobbade jämt. Han drev en lanthandel.
Om jag minns rätt så ville nog inte min mamma att pappa skulle ha något eget.
Men när de hade hängt i typ 10 år ville visst pappa utöka sin lilla business.
Han hade tagit över Valters service av att distribuera cigaretter till Edsbyns affärer och kiosker.
Vi hade i vårt hobbyrum i källaren cigg som pappa packade och körde ut.
Han va till Sommars och alla andra klassiska ställen.
Kiosken nere vid Ön som hade minigolfbanan.
Pappa ville köpa en pappershandel på Norr som drevs av den gamla tuffa damen Alfhild. 
Han stötte på motgångar, ingen trodde på det lilla butiken eller på pappas idé.
Brydda han sig?
Näääee. 
Så till mammas stora förtret startade han sin butik Edsbyns Tobak och drev den sen i 25 år.
Öppet 7 dagar i veckan 9-19. Lite mindre öppet på lördagar och söndagar.
Det spelar ingen roll om inte andra tror på din idé.
Jag säger det igen!
DET SPELAR INGEN ROLL OM INTE ANDRA TROR PÅ DIN IDE!
Bara du gör det själv.
Du vet vilken potential du bestitter och vad du kan åstadkomma.

Nu är min pappa en glad pensionär som spenderar sitt liv att följa med i sportens värld.
Eller så hjälper han mig i mitt företag.
Jag "hyr in en pensionär" ibland för hjälp i monteringsverksta'n.
Kul att det är ombytta roller, jag får lära upp min pappa exakt som han lärde upp mig.
Vikten av god service, icke slösa på medel och andra nyttigheter.
Som tack brukar han få en klapp på axel'n. 
Tur att det finns pappor. 

onsdag 8 april 2015

Det kom ett mail.
Hej Maria pang på rödbetan: jag vill göra ett reportage på dig.

"Whooooooohoooooo... jag säger alltid ja!", svarade jag.

Vi träffades, Malena å jag, IRL i två timmar över en lunch på 1921.
Jag känner inte Marlena så värst bra. Egentligen.
Hon gillar hundar och skog. Så mycket vet jag. 
Hon har häst också fick jag reda på.
Utan att riktigt känna henne, så känns det så. Som om jag känner henne alltså.
Sånt händer ibland. Då vet jag att jag är på rätt plats vid rätt tid.
Som nu med Malena.
Det var ju mest jag som pratade om mitt.
Det går ju lite ut på det en sån här gång.
Nästa gång vi ses så får Malena ta lite mera plats för där finns det massor av spännande att prata om.
Det är något jag är helt säker på!

Vad Marlena kommer att skriva är jag riktigt nyfiken på - sån är jag.
Ni som prenumererar på Ljusnan kommer också få läsa så håll utkik!

söndag 5 april 2015

Vad gör ni så här på påsklovet?
Jag har skickat in ett anbud till Inköp Gävleborg.
Eftersom jag är den obotlige tidsoptimisten så tänkte jag att det här gör jag på 1-2 timmar.
Jomenvisst!
NOT!

Nu är det gjort och jag skrev till å med ett CV.
Det är inte roligt att skriva CV. En sån som mig måste man träffa.
Jag kan ju inte stava, vilket jag vet att ni märker och jag fortsätter strunta i det.

PS, jag sa att jag va en sån där som gör grejer i sista minuten också va?

Katten hade inte kommit hem.
Den brukar alltid komma hem.
Jag gick ut, ropade och letade......
Jag gick ut igen, ropade och letade.
Ingen katt. Han är ju så liten, bara 6 månader.
Vart hade han tagit vägen?
Det här är verkligen inte likt honom.
7 timmar!!!
Vi tog en till sväng strax innan vi skulle lägga oss.
Dääääääääär, högt upp i en björk, 10 meter, satt han.
Jamande och stirrade. 

Operation "Rädda-katt" inleds.
Höjdrädd sambo tog några skakiga kliv upp på stegen.
Skulle den hålla.
Där nere står jag och känner stegen darra.
Jag tänkte; Ramlar han nu eller stegen rasar så äre kört.
Jag kan inte hålla upp något av det.
Stegen räcker inte... sambon måste klättra i trädet också.
Det är murket och grenar knäcks under hans fötter.
Grenarna rasar ner till marken.
"Det är bara en katt", ropar jag. 
"Det är inte värt att du rasar ner, kom ner".

Han klättrar ner och stegen skakar ännu mera.
Lika mycket som hans ben.
Katten har skitit och kissar ner sig där uppe.
Vi hämtar en ryggsäck, om han kan nå honom och fösa ner honom i den.
Upp igen... med en rygga. Stegen skakar av Ts ben.
Det går inte att hålla i sig själv och sträcka sig efter katten.
Han ger upp en andra gång.
Vi funderar.
Det går att dra ut stegen några hack till, skulle det räcka?
Vi hämtar en kattbur som går att stänga och lägger i lite mat i den.
Ännu högre upp.... ännu darrigare stege och ben.
Huuuuuuu.....
Han kommer upp till katten som först inte är så villig att kliva ner i sin kattbur.
T lockar och trugar.
Till sluuuuut kliver Dennis ner i kattburen.
T lyckas stänga den och tar sig sakta och inte alls säkert ner.
40 minuter har gått och katten är räddad.
Slutet gott allting gott.
Glad Påsk.

lördag 4 april 2015

Påsken är här! 
Va vid is som alla andra.
Nu är det dags att vila. 
Hedman på Spotify gör mig sällskap. 
I mören blire nog Edsbybacken en vända. 
Säsongens sista? 
Troligen. 
Ja just! Det är VM-final å i mören. 
Bilden tror jag är från 2009 när jag fotade VM i Västerås höggravid. 


torsdag 2 april 2015

Vi får helt enkelt sluta att tvivla och lyssna på den där tjomen på axel'n.
Jag sitter oftast ensam hela dagar å flera dagar i sträck på mitt jobb.
Fotograferar gör jag kanske några timmar i veckan, sen är det planering och redigering.
Mitt nätverk av andra fotografer är stor.
Kvinnor som män.
Jag skrev av mig i mitt "fikarum" på Facebook.
Döm om min förvåning när de andra jäntorna känner samma saker och tvivlar de med.
Jag är således icke onormal.
Inte för att det är nå knasigt med det, att vara normal alltså.
Känns skönt att ha någon att bolla lite med såhär i klureri-tider.

Igår var jag iväg på ett jobb. Fotograferade ett hus. Det ska bli spännande och se hur det går.
I morgon sägs det att familjen ska umgås med andra familjer och fiska, bada tunna och trivas.
Jag vill stanna inne och skicka in ett anbud till Inköp-Gävleborg.
Så rolig är jag.

onsdag 1 april 2015

Hela mars har jag haft känslan av att jag inte presterat - känslan är inte skön.

Det är den där lilla elaka Maria som sitter på axeln och liksom viskar i örat hela tiden.
"Nu går det åt helvete... nu går det åt helvete.... va-va-de-ja-sa, varför tror du att du kan klara av att försöka driva ett företag?"
Fan, jag tror jag vill smälla till den där lilla Maria som sitter så fridfullt på min axel och dinglar med benen och ler hånfullt.
"HÅLL KÄFTEN" vill jag skrika åt na.
Men jag vet att det är lönlöst.
Det enda jag ska göra är att överbevisa henne, gång på gång.
Jag har lärt mig något nytt det senaste månaden.
Läsa en resultatrapport. Hurra! 
Så jag tog ut en sån och trött upp i nyllet på den där lille elaka skiten på axeln och skrek:
"Titta här då, ser du........ va va va va!?!! Det går inte åt helvete, i alla fall inte inom 3 månader!!"
"Vi får väl se hur det går kommande tre månader......" får jag som svar.

Jag ska glädjas åt ljuset!