Det är 18 år och 20 timmar sen. 
Konserten är nog den bästa jag har varit på i hela mitt liv. Också den längsta.

Men det som hände innan, det var så stort. Då. 
Oj oj oj oj... jag var 19 år och hade åkt med mina vänner till Falun.
Vi går in på ett café för att äta lite glass innan vi traskar till Lugnets sporthall.

Vilka kommer in på kafét när vi sitter där om inte hela bandet.
Riktigt starstruk blir jag, även om Ulf inte var med.
När bandet lämnar kafét ser vi att Janne Bark glömmer sin halsduk över stolen.
Här har vi ju vår chans att springa ikapp och lämna tillbaka den.
Få byta några ord och han skulle bli glad, vi skulle säga "Lycka till i kväll vi ses"

Ja, idag kan vi ju följa killarna på Instagram, Facebook, LinkedIn och inte att förglömma 
Ulfs egen blogg. Badgers Drift.
Men 1997 då var ju killarna hemliga rockers som vi inte visste något om och den enda gången jag såg dem var de där timmarna på scen under konsert.

Tog jag tillfället i akt att springa efter Janne med hans halsduk?
Nääeee..
Jag vågade helt enkelt inte.
Ropade istället på en servitris och berättade vad som hänt och bad henne springa efter.
Det gjorde hon såklart och jag såg genom fönstret hur han ler och tackar henne.
Jaja, kanske säger vi hej i sommar. Då står jag där för 50:e gången och lyssnar till fantastisk musik.
Å 51, 52, 53 och 54:e gången också blir det i sommar.

Konserten är som sagt en av de bästa jag någonsin sett. Jag är inte partisk. Inte alls!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg