Fotograf Marias Of Sweden

söndag 10 maj 2015

Det här med att skaffa barn eller inte.
Det är ju frågan.
Innan jag hade barn visste jag inte om jag ville ha några.
Skulle jag ge upp mitt liv för någon annan?
Skulle jag anpassa mig och låta någon annan styra över mig?
Skulle jag låta min kropp "förstöras" av någon jag inte visste något om.

Det tog ca 3 år för oss att bli gravida.
När jag hade glidit över 30-strecket duggade frågorna tätt.
"Äre inte dags för er snart å..... ni blir ju inte yngre direkt"
Sambon är 8 år äldre än mig och många tyckte massor om allt kring oss och barn.

Vi gick utredning och behandling skulle sättas in.

Då händer det märkliga.
Jag träffar min väninnas barn som då är runt 1 vecka gammal.
Jag får hålla och när jag tittar ner på detta gossebarn tänker jag;
"Det vore kanske inte så tokigt med en egen sådan här"

*Poff*
2 menstruationer senare var jag gravid.
Så när kvinnokliniken i Gävle ringde för att bestämma en tid för påbörjan av hormonbehandling
fick jag i telefon berätta att jag var gravid.
Hur jag reagerade när jag hade kissat på stickan och fått ett positivt svar är en annan story.

I alla fall, dit jag skulle komma är att när jag verkligen HAR dessa två fantastiska ungar gör jag
allt jag kan för dem.

När jag gick mellanstadiet så fattade jag att jag skulle ha barn, jag stickade en blå tröja till min blivande son. Han skulle spela fotboll.

IDAG gjorde han premiär i Edsbyns IF FF. Knatteträning för 09:or.
Jag stod på sidan om jag var stolt som en tupp.
Fick hålla mig lite för att inte skrika och va en sån där galen fotbollsmamma som hejar fram sin son.
Det här ska bli så himla roligt. Jag vill gå tränarutbildning och förhoppningsvis följa med hela vägen
på ett nära håll.

Men ni som orkar läsa hela vägen hit kan vara lugn. Min son ska få leka fotboll i många år föst.
OM han vill dvs.




Sitter å klurar.
Klockan är mitt i natten och jag borde såklart sova.
Natten är min tid.
Inte blir jag mer effektiv skulle jag tro men det känns skönt att liksom vara vaken. Ensam. 
Sambon har, som ungarna säger, åkt skepp för att spela golf en bit bort.
Bargin Hunt på BBC håller mig sällis.
Det är så mycket jag önskar hinna med att göra.
De här dagarna som har 24 timmar per dygn slösar jag bort på.... jag vet inte...
Kan ni ibland känna att ni står och stampar, fast målet är tydligt formulerat och 
visionen finns där i skallen?
Jag skriver "Att-göra-listor". Listor som blir galet långa.
Såklart sätter jag inte rimliga tidsaspekter för att klara av att hinna med det.
När jag inte lyckas göra klart en sak fort som tusan lessnar jag.

Idag hade jag tex på agendan att jag skulle:
- Städa hela huset
- Tvätta alla vinterkläder och hänga undan, märkta för nästa år i olika kartonger (som jag inte har)
- Köpa present till sonens kompis kalas, skjuta och hämta son på kalas.
- Tvätta allt från utlandsvistelsen som legat så fint kvar i resväskan i en vecka.
- Montera ihop MDF-plattor som jag köpt och sågat till - till boxar som kommer utgöra en bokhylla.
- Spackla boxarna
- Måla boxarna 
- Göra vykort för Edsbyn en 4-7 olika motiv så där.
- Fotografera lite miljöer för arkivet.
- Utforma något bra erbjudande till mina kunder
- Fixa en webbenkät och skicka till kunder för att ta reda på vad jag skulle kunna göra bättre.

Jag hann bara tvätta 3 tvättar.
Se katta åka på stryk av grannkatten som jag iklädd Thomas foppa-tofflor skrikandes jagade efter. 
Få hjärtat i halsgropen när det ligger något dött ludet på 17-20 cm bakom soffan. 
Katta har släpa in nå stort fett as...... som sonens polares mamma fick ta ut. (TACK KICKI)

Äääh..... jag lägger mig nu. 
Fundersam över hur saker och ting inte blir av FAST jag vill.