Skulle JAG alltså plåta Ulf Lundells bandmedlemmar?!?!?

Hjärtat klappade….. jag bryter ihop….. det går inte.
Handflatorna dröp av svett. 
Resten av kroppen med föresten, vi höll på gå till toppen på Skansen med tung fotoutrustning.
Solen gassade och sommardagen kokade. 

Kroppen skakade och jag har nog nästan aldrig varit så nervös i hela mitt liv.
Anne-Marie sa åt mig att det här är inga problem för dig, du är ju proffs, samtidigt 
som hon släpar en tung väska med blixtar i.
Andreas Porswald hjälper till och bär blixtstativ och den tunga väskan stundom. 

Jag bara går och beklagar mig, hur allt ska gå åt helvete.
Hur jag ska klanta mig, hur inget vettigt ska komma ur min mun.
Hur alla bilder blir suddiga eller felexponerade osv osv osv.
Att hela jobbet va ett misstag att tacka ja till.

Vad skulle jag plåta? 
Jo, Ulf Lundells bandmedlemmar på beställning av dem själva.
Jag skulle således möta 6 personer jag under så sjukt många år stått och skrikit och härjat framför.
Mina idoler!
Herreguuuuuud, vad galet!
I min värld är det just så.
Galet.
För jag är en nervös person av mig.
Väldigt nervöst. 
Skadligt nästan.
Även om Ulf inte är med i bilden så hjälper inte det. 
JAG ÄR NERVÖS!
”Ska jag presentera mig och ta i hand? Jag vet ju redan vad de heter.”
Sen skäms jag för att en sån som jag kanske inte borde gå på så många konserter och hålla på där 
framme gång på gång.
Kanske jag borde stanna hemma oftare.
Kanske jag borde sagt: Nej tack det här jobbet kan jag inte ta!

Men nej….. min hjärna gillar ju kickar och tackar glatt JA innan den andra halvan ens hinner
reflektera över konsekvenserna och stoppa det hela.
Sagt och gjort,…. där står vi på toppen vid Skansen och väntar på bandet.

Anne-Marie och Andreas har assisterat mig och vi har riggat, testat ljus och hittat plats.
Sen kommer de gåendes.
Filmiskt, i slowmotion ni vet…. liksom så där ball som bara ett band kan gå.
Typ.

Sen minns jag inte mer än att jag skakar hand och presenterar mig.
Att min mun pladdrar oavbrutet för att det är vad den gör när jag ”lagt av” pga nervositet. 
Vad munnen säger det vet jag inte. Har inte en susning.
Jag har bilden inom loppet av 3 minuter. 

Repar mod när vi är klara och frågar om de vill signera min bok jag gjort
med bara bilder på dom i.
De är otroligt vänliga och gör det.
Boken ligger i skrivande stund 15,5 cm från min dator.
Jag sneglar på den. Är nöjd. (Här kan du läsa om den http://mariaofsweden.blogspot.se/2015/08/jag-har-gjort-en-fet-konsertbok-till.html )
Hoppas mottagaren av bilden på grabbarna i bandet också är nöjd.

Så var ännu ett fotouppdrag avklarat och jag tror naivt att nervösare än så här inför en fotografering
kommer jag aldrig mer att vara. Aldrig.

Tills för 4 dagar innan julafton.
Då kom nästa uppdrag som gjorde mig mer nervös än det ens är möjligt att bli.

Någonsin. Involverade det ovan nämnda grabbar? Jajamen, bland annat. 
Men det är en annan historia.

Tack för förtroendet Markus, Jens, Janne, David, Andreas och Surjo.
Ni är helt klart det bästa bandet jag vet. Alla kategorier. 

Här är en bild från Skansen som jag gillar.
Övriga bilder är fotograferade av Anne-Marie Smensgård. TACK!!!

Marias Of Sweden Fotograf AB


                                Foto: Anne-Marie Smensgård               
                               Foto: Anne-Marie Smensgård


Kommentarer

  1. Jolljänta. Vid det här laget vet du att du kan fota och detta var ju hur kul som helst!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg